Hålet når så djupt i hennes barnasjäl
och mörkret är det som vässar hennes rädslas knivskarpa kanter
Den svarta blicken
kraven
hoten och slagen
att veta detta:
Om du talar med honom så är du inte välkommen
glöm honom
tänk inte på honom
Hon är bara 5 år
men vet mer än ett barn borde veta
för mamma har berättat
berättat om det svartaste svarta
och hon vet inte längre vad som är hon själv
vad som är mamma
och vad som är mardrömmen
den återkommande
men hon vet hur saknaden känns
när den får vila vid en bäck i skogen
i frihet
där hon lagt små båtar som guppar i vågorna
“Åk till pappa, lilla båt” viskar hon innan hon dras in igen
av moderns gälla stämma
dras in i dramat som syrar hennes värld i förvirring
Hur ska hon någonsin våga se in i ett par ögon igen?
