du kan inte föra en kamp mot den onda
om du inte sluter henne i din ömhets sköte
penetrerad ska hon födas
på nytt
och på nytt
bli kärlek
blandas i ditt blod
svepas som en drink i skymningen
och du och hon ska sitta där
förenade och upplösta
i varandra
så ska din kamp föra i dansen
två steg åt höger
vila på foten
fatta min rygg
med din styrka
(men du, den här sången har inget med verklighet att göra
det anar du nog redan, men jag vill ändå förtydliga mig)
för finns där en sten på din uppfart
som alltid river upp stora sår i dina ben
i din panna
på ditt hjärta
så, snälla älskade,
gå inte nära henne
du måste ta dig tiden att läka
ty också läkningen är kärlek
(Nej, min vän, verkligt är det inte,
men ändå mer konkret än något annat jag bett dig om)
hon är din rädsla, eller hur?
och när jag älskar dig
älskar jag också henne
fatta glaset, tvillingbror
höj din glädje mot min
i botten på kalken
(den sura)
finns spegeln du trodde dig sakna
