Coincidentia oppositorum

augusti 28, 2009 den 10:31 f m (Kåseri)

Så sant som sant kan bli just innan någon värderat sanningen.

En datoranimering mätte ljudet i den stora Hallgrimskirjke och registrerade varje akustisk rörelse som grafiska mönster över skärmen. Oregelbundna mönster bytte av varandra i färg och form. Jag stannade fascinerad vid konstverket. Länge stod jag där och bara lät denna interaktiva upplevelse drabba mig. Men så anade mitt öga ett igenkännbart mönster centrerat i monitorn. Bokstäver som trädde fram. Ett tydligt ”Jag” följdes av ett inte fullt så tydligt ”är”. Efter detta fortsatte de vita fläckarna utan möjlighet att uttyda några fler ord.

Jag log för mig själv och tänkte att det nog var gud själv som viskat där i valven. Tanken fyllde mig med en bubblande känsla av fnitter. Som om jag fått se en liten hemlighet just där och då. Efter någon minut var bokstäverna inte längre skönjbara. Och mitt förnuft tog över tankarna och jag förstod med självklarhet att denna effekt måste vara ditprogrammerad, just för att en sådan som jag skulle få något att fundera över.

Jag satte mig ner en stund i kyrkbänken och mediterade då insikten slog mig med kraft.

Varför i hela friden skulle någon ha programmerat in den texten – här i Hallgrimskirjke – på svenska?

Jag log mot de nakna vita valven och valven log mot mig.

2 kommentarer

när du skrev mig en skymningssång blev drömmen ganska klar

augusti 21, 2009 den 9:07 f m (Uncategorized)

han gick upp mot trädet
spände pilens båge

– bli frukt

väste han

men det var aldrig i det skrivna som hemligheten viskades

orden föll samman – ett efter ett

b l e v t i l l f r a g m e n t s o m d o l d e m e n i n g e n

jag tror de skrattade då – alla andar och andra som bevittnade spektaklet

mannen vid trädet blev ilska
jag blev sorg

du blev den rädsla som vecklar ut sitt skydd mellan varje möte

ovetandets jungfru går längs stammen
njuter frukten som tiden ger

men skyll för all del inte på trädet
hon är bara Du i sin ensamhet

1 kommentar

Meditation*kodord*demon

augusti 13, 2009 den 9:30 f m (Meditationer)

Läk mitt hjärta, ber jag dig
Bänd ut och Vänd in

Låt inte kammare sitta mot kammare

Sätt kniven i det djupaste och Vrid ur det lilla barnet
utfängsla hennes låga
brinn ut henne

och hon kommer som kräks ur ditt uppspärrade gap

Du

kallar dig oävlighet

Smärtan bryter så hårt att du inte ens märker hennes leende

Log hon?

Kommentera

Min aftonbön

augusti 13, 2009 den 9:28 f m (Uncategorized)


I Dig fäster jag min rot. Din skapelse är min vila och här är jag hemma.

Min kropp är min fästning – ett tempel där jag får leva och varje min lem, varje led talar om kärlekens väsen.

Mina känslor är viktiga för mig. Jag låter dem leda, men aldrig styra.

I mitt hjärta lägger Du all din visdom och all din kärlek. Varje mitt andetag är nåd ur Din oändliga källa.

När jag talar, när jag ber och när jag sjunger hämtar jag kraften ur evighet och nu.

Hjälp mina tankar – både de jag anar och de som bara finns där – att ständigt flöda i frihet och största medvetenhet. Ge mig de budskap du vet jag kan hantera med klokskap idag.

Jag lyfter min själ mot dig Gud. Fyll mig med nåd, lycksalighet, kärlek och frid.

Kommentera