meditation*kodord*virvel

 mitt pannben är inte längre mitt

tanken vrider sig ur greppet

ovanför finns en värld av mått och glans vi bara kunde drömma om
– där i våra bara lemmars längtan

jag vilar stilla när du bryter ut mig

en smärtans långsamma tango

 

 

övergivna platser

när alla granarna lagt vilan i mossad mark
ser du på mig och ropar högt ovanifrån

”jag är också här- se mig”

men glaset som skiljer din himmel från mina stjärnor har ingen botten
och livet söker nya armar ständigt

jag är mina övergivna platser
och alla dem jag aldrig fann

barnet som lekt naken i gyttjan,
orons moder och lättjan

trådarna är så ömma när de brister mellan våra försök
-som om de spunnits av silvertårar

och jag anar att glas och tårar är en krossad spegel
att gyttjan är min egen

 

och att stjärnljuset är miljoners år äldre än jag