övergivna platser

när alla granarna lagt vilan i mossad mark
ser du på mig och ropar högt ovanifrån

”jag är också här- se mig”

men glaset som skiljer din himmel från mina stjärnor har ingen botten
och livet söker nya armar ständigt

jag är mina övergivna platser
och alla dem jag aldrig fann

barnet som lekt naken i gyttjan,
orons moder och lättjan

trådarna är så ömma när de brister mellan våra försök
-som om de spunnits av silvertårar

och jag anar att glas och tårar är en krossad spegel
att gyttjan är min egen

 

och att stjärnljuset är miljoners år äldre än jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: