Kenosis

du säger att orden inte har någon rymd
ingen station i tystnaden som förmår bära tankarna

men ser du då inte hur insida blir utsida där i din starka vilja att hålla just din egen avgrund långt från ditt synfält

men jag säger dig:

varken himmel eller helvete har någon betydelse
– inte gott eller ont

bara detta

livets suck i varje lem
vårens tysta andetag

syndafall och nåd – förenade i samma frukt
och dödsdomen fästs på din botten strax innan det nyspirande finner en rot

allt annat är berättelsen – den som du håller så kär

din prins och din drake
din orm och ditt livsträd

och du ska darra där
i harmagedon

innan befrielsen bryter din krossade ande i bit efter bit efter bit

och du med förtjusning ser att de alla speglar solen