meditation*kodord*gåva och ansvar

 

käglande ljus 
fall mot prismat
allt som har ett med
måste också ha ett mot
materia – antimateria
elektron – positron
som slagna kvarkar i en boxningsring
dansar vi runt vår egen existens
vem är du? 
vem är jag? 
rätt – fel
godhet och ondska
djävul vs. gud
i ständigt gäckande spel
att se tonen
spikrak kärlek
(i den finns inte längre- varken god eller ond, varken synd eller död)
utanför vår oscillerande värld
omöjlig möjlighet

Moa och kamelen som gick genom nålsögat

 

 

när hon steg över molnkanten vågade hon sig på att titta ut över den värld hon alltid förut hade kallat sin. strupen snörptes åt när hon förstod hur liten den var. att allt hon hållit för sant och viktigt rymdes i en liten burk i den spefulle gudens ficka. hon såg hur han stängde locket och skrattade när han stoppade ner den igen.

– men hur kan vi alla gå med på att bo i burken, frågade hon med tårarna rinnande. 
– du längtar tillbaka, eller hur?

hon nickade. härute i den riktiga världen visste hon ingenting om hur hon borde göra, eller ens tänka. hon kände hur alla möjligheter blev som ett ok över hennes bara axlar. 

– det är nog därför de flesta vill bo där. i burken. burken har tydliga lagar och regler. burken har brott och straff. människor känner sig trygga i det invanda. 
– men det är ju inga verkliga lagar. det är ju inte logiskt. jag har alltid vetat det. allt är bara ett skådespel utan publik.
– ja, men du valde ändå att stanna. 

– men jag vill ju inte mista dem. de andra. 
– det gör du inte. de kommer att se dig precis som förut. i burken. du kommer att kunna välja var du vill vara. inne eller ute. men alltid fri. så länge du önskar vara det.

hon vaknade till med ett ryck och såg vägen böja av mot oändligheten. gå inte, ville hon ropa. lämna mig inte. men hon såg knytet som låg vid vägkanten och hon hörde rösten inom sig:

– det är du som väljer. alltid fri. så länge du vill det. 

Om vilja, bestämmande och allmänt tyckande

– Ja om vi fattar det här beslutet nu. Vem kommer då att få sin vilja igenom?
Retoriskt är det en fråga som hörs ofta. Det förutsätts i vårt samhälle att olika viljor strider mot varandra. ”Han ska alltid ha sin vilja igenom”, kan det heta.

Jag sätter mig en stund och grubblar lite över det där med viljan. Vet inte säkert att jag känner någon som har en sån där tydlig vilja. De allra flesta människor man möter brukar på sin höjd veta vad de INTE vill, men väldigt sällan hör man någon säga att de vet precis vad de vill. Just nu i varje steg. Ändå är åsikter något högt skattat i vårt samhälle. Det finns människor som bygger sitt värde och sin identitet just utifrån åsikter. Och hur ofta efterfrågar vi inte just åsikter hos nya bekanskaper för att liksom ta pulsen på dem. Veta var vi har dem.

Pragmatik kallar vi det när någon vågar ta steget ut och erkänna att utgången inte är det viktigaste, bara man fått gå igenom möjliga lösningsförslag och fått finnas med i ett beslut som en majoritet sen kan känna sig nöjda med. Ett pragmatiskt ställningstagande. Vad är då pragmatikerns motsats, undrar jag. Ja, kanske skulle vi kalla henne obstinat, fundamentalistisk eller rent av galen. Hon, som alltid vill bestämma. Hon som verkar tro att själva bestämmandet är viktigare än frågan.

Själv vet jag just inte alls om jag längre har några bestämda åsikter. Har inte prioriterat framställandet av sådana på ett tag nu. Men visst skulle jag också vilja få min vilja igenom. Igenom den trånga port som kallas mitt medvetande. Då kanske saker skulle klarna lite mer…