om friheten

mannen kommer upp till mig
hans ögon
intensivt blå
hans svarta lockar som en sky runt hjässan
– jag köper dig fri nu
säger han
– ta den här stenen, den är din biljett

kvar står jag
bandet som legat runt min hals är borta

jag kan inte längre minnas dess tyngd
fast jag alltid känt den

ändå saknar jag
stenen är röd och bränner i min hand
jag knyter handen ömt runt den och börjar gå
oändliga är stigarna
nådlös törsten
vad är då friheten värd
när misären bryter all kraft jag hade?

besviken återvänder jag till mannen med de blå ögonen
jag har bestämt mig
– ta din sten. ge mig åter min snara. jag orkar inte mer.

när stenen når mannens hand försvinner han ur min syn.
i min hand ligger snaran. bergen väntar tysta. är det en evighet eller suset av en vind?
jag vet inte, men jag lägger snaran runt min ränsel.
jag går. vidare.