samlar mina benknotor
fantiserar liv i bruten kalk
modellerar kött, lymfa, blod och hud
(massor med hud,
sån att vara nära
att snudda med hungern på)
skapar den famn jag alltid velat vara och i
på
då
smeker längs vanmaktens rundade boning
bryter sår
och njuter
hur det fläkta fogas samman
kallar det nåd
fast du säger fantasi
men hur kan en saga bli av ondo
om hon ändå förmår att blåsa
i kärlekens sovande öra
så kärleken ler
och makar lite på sig
i sömnen
du vet
