Hesekiel

samlar mina benknotor
fantiserar liv i bruten kalk

modellerar kött, lymfa, blod och hud

(massor med hud,
sån att vara nära
att snudda med hungern på)

skapar den famn jag alltid velat vara och i

smeker längs vanmaktens rundade boning

bryter sår
och njuter
hur det fläkta fogas samman

kallar det nåd
fast du säger fantasi

men hur kan en saga bli av ondo
om hon ändå förmår att blåsa

i kärlekens sovande öra

så kärleken ler

och makar lite på sig
i sömnen

du vet