du säger att orden inte har någon rymd
ingen station i tystnaden som förmår bära tankarna
men ser du då inte hur insida blir utsida där i din starka vilja att hålla just din egen avgrund långt från ditt synfält
men jag säger dig:
varken himmel eller helvete har någon betydelse
– inte gott eller ont
bara detta
livets suck i varje lem
vårens tysta andetag
syndafall och nåd – förenade i samma frukt
och dödsdomen fästs på din botten strax innan det nyspirande finner en rot
allt annat är berättelsen – den som du håller så kär
din prins och din drake
din orm och ditt livsträd
och du ska darra där
i harmagedon
innan befrielsen bryter din krossade ande i bit efter bit efter bit
och du med förtjusning ser att de alla speglar solen
