Vad är kvinnligheten anno 2010. En kvinnodag som denna.

inatt hade jag två kön

och tanken drabbardrabbardrabbar

vem är jag? vad är kvinnan i mig? kan gudar ha kön?

alla dessa bilder av mödrar och fäder som kastar sig över mig. onda kvinnor och varma män – kalla män och ömhetens blick. har godhet och ondska ett kön? finns det könsspecifika egenskaper? vad är ett kön?

jag är vilse i ett sammelsurium av röster som ropar i alla medier

kvinnor är relationella. män är rationella. kvinnor är omhändertagande. män är produktiva. nån bor på mars och nån bor på venus.

själv känner jag mig utslängd i en vintergata
könlös
tvåkönad
erotisk

valbar
orgastisk
energisk

vilsen
vilsen
och du som håller om mig är ansikte, lysande ömhet och kropp. hud som smeker, livgivande. skäggstubb mot slickad hals och nacke. sammanflätat svällande liv. inuti oss båda växer det nya livet obändigt mot sin egen framtid. kravlande liv. fjäderlätt beröring mot våra livmodrar och våra testiklar.
vem ska kunna kontrollera oss idag när ingen förmådde under natten?

jag är tvåkönad idag. som inatt. sammangift i universum.

ur hennes fingrar sömmar gryning

i ett rum
ur jordens kärna

sitter hon
kvinna av magma
strålande ungdom
betagande visdom
grånande lockar

väver var dag
som ett verk av solen

en varp lagd i stå
en skyttel som slår

ett kast för vänskap
ett kast för kärlek

frid
frid

frid

och hon stampar så stilla
när jorden skälver

hon vänder sitt ansikte
ånyo mot solen
dag för dag
för dag

maledictus

sten ska inte längre ligga på sten
falla
falla
och jag undrar så varför de påstår att gud förtvivlas så
när jag mår dåligt.

ska jag behöva ha dåligt samvete
för hans förbannade medlidande också?

och om nu gud är sån, som mamma liksom
en sån där morsa som fryser mer än 3-åringen
som inte vågar låta en flicka klättra i träd

som inte vill låta tonåringen köpa trasiga jeans
(för vad i all världen ska folk tro liksom?)

om nu gud är en sån där morsa
som skakar av gråt
när den unga dottern kommer hem smutsig
full och våldtagen

en sån där gud
som stänger om sig och sörjer förtappelsen
inte undra på då
sten ska inte längre ligga på sten

falla

falla

Som en vattenballong mot tegelväggen

djävulen för till rena vattenhål
släcker den otröstliges törst

kan vi då inte säga att
det måste vara av godo?

ståndaktigheten
är bara dygd
för den svage

min dygd är lidelsens

jag kallar dig min gud
när dina händer renar
min oskuld

darrande väntar vi
när den smekande tungan
får vågen att äntligt falla

djupare

i glädjen

djävulen leder oss
bort från den lede
och den leda

exstasen bringar salighet

segern vinns bara
när vi medger
och vårdar

vårt nederlag

kodord : 1:a, 0:a, 1:a, 1:a, 0, 0, 0

du kan inte föra en kamp mot den onda
om du inte sluter henne i din ömhets sköte

penetrerad ska hon födas
på nytt
och på nytt

bli kärlek
blandas i ditt blod

svepas som en drink i skymningen

och du och hon ska sitta där
förenade och upplösta
i varandra

så ska din kamp föra i dansen
två steg åt höger
vila på foten

fatta min rygg
med din styrka

(men du, den här sången har inget med verklighet att göra
det anar du nog redan, men jag vill ändå förtydliga mig)

för finns där en sten på din uppfart
som alltid river upp stora sår i dina ben
i din panna
på ditt hjärta

så, snälla älskade,
gå inte nära henne

du måste ta dig tiden att läka
ty också läkningen är kärlek

(Nej, min vän, verkligt är det inte,
men ändå mer konkret än något annat jag bett dig om)

hon är din rädsla, eller hur?
och när jag älskar dig
älskar jag också henne

fatta glaset, tvillingbror
höj din glädje mot min

i botten på kalken
(den sura)

finns spegeln du trodde dig sakna

Matrix

hur kan den gud som beträdde jorden
såg och älskade

kodade genom våra försvar
lyfte våra brister i triumf
mot en jublande himmel

någonsin mer
möta den slingrande blicken
ur vår längtan

utan att förgås?

meditation . kodord . måltid som delas vid en rastplats

brunn ur tomheten
fyll bägaren till brädden

nakenheten öppnar livmodern
kylan jagar feberdrömmar

verkligheten slår
mot våra fönster
som vinden

vi spirar

oändligt