vad är då en människa?

det virvlar 

i botten av en pöl
fattar du mina armar

tvingar mina ögon 
besegrar

hopakrupna på en kall sten
ser vi spektaklet framfört

scenen är våra liv

samlade strofer ur en skuren kantat

 

 

moria berg

sonen ligger avklädd till isande ben

– vem är du att hugga ur mitt barn?säger jag och vänder hela mitt ansikte upp mot ditt sugande kraftfält

– vem är du att döma?svaret glöder långsamt sin bana

med ens snurrar jorden
varv efter varv efter varv

och inte ens det fästa är fäst