Moas dröm

Så stod hon då äntligen där inför porten. Idag skulle den äntligen öppnas för henne. Himmelens port. Ett helt livs kamp var till ända. Hon sträckte på sin söta lilla nacke och spände fram bysten.

– Hej, det är jag som är Moa. Jag förstår att jag är väntad här. Ja, ni vet Moa med poesin, symfonierna, lovsångerna. Ni vet, Moa, med kärleken till barnenm vänligheten, ödmjukheten. Allt jag har gjort i mitt liv har jag gjort för den store guden. Och jag har längtat så efter den här dagen, då lönen ska komma till mig i himlen. Nu är min kamp över. Släpp in mig.

– Men Moa, sa änglen som vaktade himlens portar.
– Det är ju precis tvärtom. Allt Gud har gjort har han gjort för dig.

du plockade blomster från hans ängar
du samlade dem under hans skyar
för att bereda poesi med ord ur hans andedräkt

toner kom till dig ur valven
kärleken såddes ny
varje morgon i ditt hjärta

vi har sett din kamp
hur du sträckt dig högt över molnen
för att kunna blicka över murar du själv har skapat
hur du bankat på dörrar av hat du fäst i dig

det du inte förstod när du så ärligt sökte hans ansikte

var att
den mark du beträdde
de skogar du vandrat
katedralernas akustik

allt detta, Moa, din värld
vår himmel

är bara en knoge på Herrens hand