Pappa – var är du?

Hålet når så djupt i hennes barnasjäl
och mörkret är det som vässar hennes rädslas knivskarpa kanter

Den svarta blicken
kraven
hoten och slagen

att veta detta:

Om du talar med honom så är du inte välkommen
glöm honom
tänk inte på honom

Hon är bara 5 år
men vet mer än ett barn borde veta

för mamma har berättat

berättat om det svartaste svarta
och hon vet inte längre vad som är hon själv

vad som är mamma
och vad som är mardrömmen

den återkommande

men hon vet hur saknaden känns
när den får vila vid en bäck i skogen
i frihet

där hon lagt små båtar som guppar i vågorna

”Åk till pappa, lilla båt” viskar hon innan hon dras in igen
av moderns gälla stämma
dras in i dramat som syrar hennes värld i förvirring

Hur ska hon någonsin våga se in i ett par ögon igen?